DET GLADA GALNA ÅTTIOTALET

Satt och slö tittade på fotbollen på tv i går kväll, samtidigt som jag googlade lite på mina vänner och arbetsgivare från tiden som au pair i USA. Herregud säger jag bara. Jag tror inte jag fattade riktigt vilka människor jag jobbade för och i vilka kretsar jag pga detta rörde mig. Så många hem jag besökt och så många barn som jag lekt med. På dagarna satt man och körde bilar eller byggde lego på golvet i en tom restaurang, som några timmar senare var fylld med gräddan av Hollywoods och Beverly Hills toppskikt. Vissa fick man en väldigt nära kontakt med, som skulle visa sig livslång. För andra var man bortglömd den dagen man gick ut genom ytterdören, tror jag iallafall. Tyvärr finns inte alla kvar i livet men några verkar livet blomstra för riktigt rejält. Vad sägs om att vara miljardär, känd filmbolagsägare, gift med en av världens rikaste och mest berömda fotomodeller, eller en liten 6 åring som vuxit ifrån legot på restauranggolvet och nobbat Lindsay Lohen för hon var A hand full som han uttryckte sig. Jag är stolt över dig.....

Här är golvet jag krypit runt på under i ett års tid i LA. Här hölls Oscars Galans efterfest under många många år. Det var knöka fullt med kändisar varje kväll men man blev avtrubbad och brydde sig inte. Man satt hellre i köket och pratade skit med kockarna och lyssnade på deras skvaller om vilka som åt middag med vem. Jag skulle kunna haft en autograf samling värd precis hur mycket som helst. Men inte brydde jag mig om det då som 19 åring. Om jag insett det jag inser nu, skulle jag nog haft tunghäfta eller så hade någon behövt nypa mig för jag skulle fatta att det var på riktigt. Vad jag vill säga är att om du som ung får möjlighet att resa och se dig om, ta chansen, du vet aldrig vad du får vara med om. Jag fick vara med om något som nu så här 20 år senare känns helt overkligt. Men det var sant och på riktigt och jag hade verkligen The time of my life....