Här är en man jag ser upp till och beundrar.
Lasse Gustavsson, brandmannen som skadades för ca 25 år sedan i en allvarlig brandsvåda, pratar om att gå utanför sin trygghetsram.
Att våga göra det man inte är trygg med.
En del har mycket snäva trygghetsramar och går inte utanför sitt hus/lägenhet.
En del har mycket större ramar och ger sig in i nästan vad som helst.
Lasse själv refererade till sin process när han skulle börja lära sig gå igen efter olyckan.
Efter att ha legat "bunden" i sin brännskadade kropp i flera månader,
så var steget utanför sjukhusrummet inte så lätt.
Så svårt att han första gången de skulle öppna dörren, sa att han fick ont i ett ben,
varpå sjuksystern genast förpassade honom tillbaka till sin trygghet - sängen!
Vad han vill komma fram till,
är att vi ska fråga oss själva hur vi tänker när vi är rädda inför något.
Är rädslan relevant?
Vad beror den på?
Vad är det värsta som kan hända?
Hur troligt är det?
När vi tagit steget utanför vår trygghetsram(zon) ska vi fråga oss:
Vad hände?
Var det farligt?
Och vi ska berömma oss!!
Och göra samma steg igen...
Han tar liknelsen när man hoppar från högsta trampolinen, femman, för första gången.
När man väl gjort det och upptäckt att man överlever,
så det första man gör är att hoppa en gång till!
Man är så glad att man klarade det att man vill göra det en gång till.
Så kontentan är
VÅGA UTANFÖR DIN TRYGGHETSRAM
VÅGA HOPPA LITE OFTARE.
VISST DET GÖR ONT IBLAND MEN SMÄRTA FÖRSVINNER
I helgen utsatte jag mig själv för något riktigt jobbigt.
Jag tog mig utanför min trygga ram och jag hoppade.
För mig var det som att dyka från 10:an med risk för ett rejält magplask.
Eller som att hoppa fallskärm, det var läskigt men jag klarade det.
Jag överlevde och jag är en smula stolt över mig själv.
Sov gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar