SEMESTER MINNEN

Semester står för vila, lugn och ro, avkoppling, upplevelser, glädje, möten och nya bekantskaper, en tid när batterierna skall laddas om för att orka ta sig igenom vår mörka nordiska vinter. Semester är den tid då vi till hundra procent hinner ägna oss åt familj och vänner. Semester är att få ta dagen som den kommer och göra det som faller oss in. Men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Ibland går allt precis allt fel.

Året är 2000, familjen ankommer ner till Spanien för att spendera en hel månad där. Året innan hade hela tjocka släkten blivit bjudna till Spanien av min mamma för att fira hennes 50 års dag. Samtidigt, helt ovetande om varandra gifte jag mig och min bror förlovade sig. Min bror passade även på att fylla 25 och min pappa 49 år. Med andra ord ett intensivt festande i dagarna 14. Mina föräldrar spenderade varje år, månader på solkusten under 90 talet. Vi kände att vi ville åka tillbaka för att se oss omkring lite mer på egen hand och hyrde oss en etagevåning med takterass i en hel månad. Här skulle det bli sol och siesta hela sommaren.

Väl framme klev jag in i hissen som en packåsna med famnen full med barn och packning. Lyckades tappa dörrnyckeln till lägenheten ner på hiss golvet, men den studsade så illa att den föll ner i springan mellan hissen och schaktet och försvann långt långt ner i källaren. Ja ha, vilken underbar start på semestern. Som tur var fanns en granne hemma som hjälpte oss ringa låssmeden. Extra nycklar fanns i lägenheten.

Inser så här i efterhand att det bara kunde gå på ett vis.
Min man krockar ( inte hans fel ,blir på körd). Ena bildäcket exploderar i hettan av solen, det är bara att vara glad och besöka bilverkstaden. Jag är påväg för att storhandla mat och kör runt runt för att leta parkering i en stad med 1.3 miljoner extra sommarinvånare, inte lätt kan jag säga. Efter säkert en timme finner jag den tillslut. Reagerar inte över att det faktiskt är 5 lediga parkeringar i rad. Handlar och kommer släpande på 5 stora kassar, sätter ner dem för att öppna bagageluckan... Var är bilen??? Den är borta...Jag är säker på att jag parkerat den precis just här.... Är jag dum i huvudet???? Ja, jag är nog det. Jag släpar mig runt kvarteret några varv, bärandes på alla matkassar, för att försäkra mig om att jag inte tagit fel gata. Nej, bilen är borta.... Storgråtande släpar jag med mig kassarna på en timmes lång promenad tillbaka till lägenheten. På vägen stannar jag säkert tio gånger för att sätta ner de tunga kassarna som knappt håller samman längre. När lättnaden sedan kommer av att se jag huset vi bor i, går botten på ena kassen ur. Jag bara går, bryr mig inte utan lämnar kassen på trottoaren. Väl hemma, liten och ynklig i behov av att någon skall tycka synd om mig, får jag beskedet att jag parkerat på gul heldragen linje utanför polishusets entré. Bilen hade bogserats bort för felparkering. Jag var välkomna att lösa ut den på polishuset för runt tusen svenska kronor. Bara att se glad ut....

I Spanien har man tvättmaskinen i köket, och för att slippa höra maskinen gå, passade vi alltid på att tvätta då vi var på stranden. Väl hemkommen från stranden sätter jag nyckeln i låset och öppnar. Möts av en lägenhet full med skum. Jag snackar knähöjd. Maskinen måste sprutat ut skum för det var överallt. Vad gör man. Inte hjälper det att börja torka, så tillslut slängde vi ner skummet på gatan. Undra vad folk tänkte....... Tips!!! Kolla hårdhetsgraden på vattnet innan du tvättar. Funkar inte alltid med samma dosering som hemma:)

För att komprimera historien lite så tappar min son sin plånbok, dotterna nyinköpta docka blev stulen mitt framför näsan på oss när vi satt och åt på en restaurang. Min son blir riktigt sjuk och får uppsöka sjukhus. Visar sig att ingen talar engelska. Så det är bara att åka till ett amerikanska sjukhuset, som tar tusen kronor bara för att man skall få komma in till receptionen och mycket mer för att tala med en läkare. Men är barnen sjuka får det kosta vad det kosta vill. Lägg till att vi saknade ac i lägenheten, vilket det skulle varit. Grannens hund var lämnad ensam på sin balkong i solen hela dagarna och satt och skälde eller snarare skrek, så vi fick ge den vatten och mat under räcket. Slutligen blev min man sjuk. Det skulle visa sig att han blev mycket allvarligt sjuk och som tur var närmade sig hemresedagen. Väl hemma i Sverige fick han ta sig igeonom en lång tids sjukdom.

Ändå är inte detta, det första jag tänker på när jag minns resan. Jag minns hur otroligt pepparkaksbruna barnen var och hur ill blonda deras hår blev. Hur vi var tvungna att sov på takterassen då hettan var fruktansvärd inne på natten. Hur vi låg och tittade på stjärnbilderna varje kväll och önskade oss saker till alla stjärnfall. Hur många mysiga kvällar vi hade tillsammans ute på olika restauranger och hur jag lärde Oliver att surfa i jättevågorna.

Jag minns denna resa som något mycket positivt och jag har varit tillbaka på samma ställe tre gånger sedan dess. Det är kanske inte alltid semestern blir som man tänkt sig, men kanske blir den ett roligt minne att skratta åt och minnas då åren gått och man fått lite perspektiv på tillvaron. Skön sommar...