SÄNK KRAVEN OCH LÄR DIG NJUTA AV.......

.....din trädgård. Vi villa ägare är ett egendomligt släkte. Eller kanske är det så att det är för att vi är svenskar som vi är så egendomliga. Eller är det den så kallade svenska avundsjukan som stöpt oss på detta vis.

Jag slutar aldrig att förundras över detta beteende grannar emellan. Börjar en att fixa i sin trädgård eller med sitt hus, så följer garanterat iallafall halva gatan efter. Som om det inte vore nog, är det alltid någon som skall agera copy cat. Varför får man aldrig vara ensam om något. Har folk så dålig fantasi eller är det så att de saknar ork och finna inspirationen själv på annat håll. Är det ett smidigt sätt att kopiera grannens färdiga lösning?

Är mitt beteende lika illa? Jag söker inspiration i inredningstidningar, trädgårdsböcker, tv-program och i en outtömlig brunn av idéer i mitt huvud. Men visst, jag påverkas av alla intryck jag får, men jag skulle aldrig få för mig att "sno" dem från en granne.

Måste allt var så på pricken perfekt alltid. Jag är ett praktexempel på att vara pedant. För 12 år sedan då vi köpte vårt hus, fick jag panik om det låg ett nedfallet löv på gräsmattan. Alla land kantskars med kniv och det fanns inte en millimeter ogräs att skåda någonstans. Jag är så glad för mina barn på mer än ett vis. De fick mig att sänka ribban i alla fall några millimeter, kanske inte alla dagar i veckan, men några.

Varifrån kommer detta av att vilja ha det som alla andra eller snarare mer än alla andra...Det är så sorgligt. Tänk om vi kunde njuta lite mer och bara vara. Idag är det så tidskrävande att underhålla alla fina perfekta trädgårdar, att vi inte får någon tid över att njuta av dem. Å är det för oss själva vi gör oss allt besvär eller är det en yta att visa upp för andra. Vill vi skapa en bild av oss själva i andras ögon. Gud vad de har det fint. De måste vara framgångsrika. Är det som med kändisarna, yta är detsamma som framgång. Många tror nog det tyvärr och givetvis är det helt felaktigt. Man blir inte lyckligare av att ha en massa saker, men jag blir lycklig av att ha det fint och välstädat omkring mig. Om det så sedan är inom eller utomhus spelar ingen roll. Jag mår bra av att få pyssla och städa och dona. För mig är det inte ett påhäng. Jag ser det som avkoppling. Så alla ni som känner pressen och kraven ifrån alla håll, det kanske är ni själva som sätter kraven. Det kanske inte är så att omgivningen bryr sig så mycket om hur många millimeter din gräsmatta är. Sänk kraven och ribban, se din trädgård för vad den är och njut av den. Livet skall vara härligt och roligt, inte fyllt av en massa måsten, för det får vi i en tillräckligt stor dos på jobbet, så det räcker och blir över.

Här kommer lite inspiration som jag "stulit" från min favorit trädgård ZETAs i Stockholm. Dit skall jag på besök nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot.

foton: Zetas egna