FLICKLAGET SOM VÄGRAR FÖRLORA

Så fick de så äntligen den uppmärksamhet de så väl förtjänar. Även om artikeln är fylld av felaktigheter, är det tjejerna som är i fokus, deras kämparanda deras vilja och deras otroliga kärlek till att få spela fotboll. Att tjejfotbollen kommer i skuggan av killfotbollen har man vant sig vid, men det vägrar dessa tjejer att acceptera. De sprudlar av självförtroende och lyckan är total då domaren blåser igång matchen. Här nedan följer lösryckta delar ur dagens artikel.

Källa och foto: Jönköpings Posten 18 juni 2009

Det är en framgångssaga som knappt låter sig skrivas, för vem tycker att tjejer som knappt fyllt 12 år skall beskrivas som segermaskiner????

Likväl har de 3 och en halv säsong bakom sig som obesegrade. Men en målskillnad som skrivits till 354-40 och 62 vunna matcher. Imponerande...

-De flesta tjejer i den här åldern är med för kompisarna, men de här tjejerna har fotbollen i sig. Många har föräldrar ( både mammor och pappor) som spelar eller har spelat på olika nivåer, de har fått fotbollen i blodet. Det finns mycket fotbollskunskap kring laget, säger tränaren Jörgen Widén.

- Att de har kul är grunden, lägg sedan till att de älskar att träna och ofta ses lattja tillsammans på planen på sina träningsfria dagar. De vill helt enkelt inte gå hem när träningen är slut.

-Motståndarlaget idag Tord, konstaterar att förra mötet slutade 0-12. De säger att tjejerna spelar schysst utan att vara fula och är inte speciellt kaxiga. Sedan har de bra skott och är orädda.

-När vi besöker hemma matchen på tisdagskvällen och frågar tjejerna vilket resultat de förväntar sig, hörs ett rungande Seger!!!

-Det spelar ingen roll vilka siffrorna blir, bara vi vinner. Kan man vinna så ska man, det är vår filosofi. Att delta är det viktigast och att ha roligt, men vilken idrottsman är med för att förlora??? Alla vill väl vinna.

Domaren blåser och första halvlek är igång. Bänken är glödhet. Flygande byten och det tar inte många minuter inna målen börjar trilla in ett efter ett. Tränarna behöver knappt öppna munnen, tjejerna skriker och peppar varandra.

-Stå inte i passningsskugga. -Vi måste vara först på bollen inte två...-Tjejerna hojtar stenhårt på varandra. -Tänk inte på att göra snygga mål nu, bara gör dem. Halvtidsresultatet skrivs till 4-0. Efter halvtidsvilan peppar tjejerna varandera och det sista som hörs innan matchen är igång igen är. Trots de många målen de leder med kräver tjejerna en tillfällig sinnesförlust. -Tjejer, nu står det 0-0, nu kör vi, skriker en av tjejerna. Matchresultatet skrevs till 13-0 och nu väntar en sommarledighet med frivillig träning tillsammans med p96 laget. (slut citat)

Som förälder blir man självklart stolt, då menar jag inte för att de är en vinnarmaskin. Utan för man känner av den glädjen som finns hos tjejerna när de spelar. Visst de tjurar ihop på varandra ibland, men det är deras vinnarskallar som spelar dem ett spratt. För vem behöver bli skit förbannad på sig själv när man missar öppet mål när man leder med 6-0. Då gäller det att vi föräldrar stöttar från kanten. -Snyggt spelat, bra jobbat, kämpa på , nästa gång sitter den.

Jag är säker på att flera av dessa tjejer kommer dansa samba in i framtiden. De är duktiga på att hålla i bollen, titta upp och se vart de har sin med/motspelare, de är starka i närkamperna och ger sig sällan, snabba och kvicka i fötterna och de är duktiga på att läsa spelet och se flera situationer framåt. De spelar snyggt, känslan och tekniken finns där reda och det är underhållning på hög nivå.. De är trots allt bara 12 år och livet är fortfarande en lek....

Min dotters stor idol är Ronaldo. Idag är hon med på samma sida som honom i tidningen å hennes bild är många många gånger större. Det är såååå häftigt!!