Då var årets konsertbesök till ända för min del. Vilket år det har varit ACDC, U2 och MADONNA. Alla sticker ut på sitt vis och ingen går att jämföra med den andre. Nu ligger U2s musik närmast min smak, vilket innebär att jag självklart uppskattade deras konsert allra mest. Bono sjunger som en gud och är en otrolig förebild med tanke på det arbete han lägger ner på välgörande ändamål. Det var min tredje konsert med dem, fast den första i Sverige. Men Madonna är the Queen, inget snack om saken. Hon är en ikon och hon heter inte Madonna för intet. Hennes hyllning till Michael Jackson lämnade inte ett öga torrt på Ullevi och hennes starka politiska ställningstaganden genomsyrade flera nummer. Hela Ullevi blev knäpptyst och alla verkligen tog åt sig av de fruktansvärda bilderna som fullständigt sprutade ut från scenen. Budskapet nådde fram, men frågan var om inte konsertstämningen kom av sig efter det.......ACDC hade ett häpnadsväckande sceneri och de levererar alltid 200% ös men det vet man redan innan, ändå blir man tagen på sängen då gitarrsolona brakar loss..... Den 16 augusti fyller Madonna 51 år och det är väl ingen som fattar det. Jag har aldrig varit så mycket för att ha en massa idoler, men ett par ser jag verkligen upp till och det är Bono och Madonna. Bona för ha gör så himla mycket nytta/skillnad och Madonna lite av samma anledning men framförallt för att hon gör precis det som faller henne in, tar sin egen väg och skiter i vad alla andra tycker. Sedan är hon lejon och vi lejon håller ihop:) Natti natti nu värker det i mina dansfötter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar