Mina barn och andras ungar... Ibland är det svårt att veta var man har sina barn, jag menar rent åldersmässigt.
Nej, det är väl klart att jag vet hur gamla de är, jag tänker rent mognadsmässigt.
Ena dagen är de dö coola "TROR DE" och snackar om sex pack på killarnas magar och hur de skall ha rakade bröst, männen alltså. Nästa stund skall man hjälpa till att leta fram någon gamla nalle, för att det är för mörkt i rummet när de skall sova. Ena dagen är Wild Kids det bästa tvprogrammet, nästa dag Hipp Hipp.Idag möttes jag av en bräkande skånska på min dotters mobilsvar. - Hej det är Tiffany Persson här, idag är det Malmö festival och jag är där och kan inte svara........(hon är en teaterapa, min dotter alltså.) Undra just hur man själv var. Ingen rolig lek antar jag, tror inte jag vill veta. Förlåt mamma...Det brukar jag tänka på när jag känner att jag håller på att koka över efter allt tjat...Fast visst kokas det över ibland. Ena stunden är de dö uppåt och nästa galna av ilska. Lite som mig själv antar jag, äpplet faller inte långt...Men vad säger man när man får till svar -Lilla mamma det går över, det är bara mina hormoner du vet!!!!! Vilken mamma kan hålla sig för skratt då... Syskon som varit som katt och hund i alla år börjar helt plötsligt ta varandras parti och hålla varandra bakom ryggen, dags att bli misstänksam kanske.. Vad är i görning nu???? Eller när de helt plötsligt utan att man tjatat skall hjälpa till med matlagning och disk och tom ta ut soporna utan att skrika av basillskräck. Jag skulle vilja lyfta på hatten och ge alla barn en eloge för att de klarar att växa upp idagens samhälle med all press de får från alla håll. Det är inte lätt att låta bli att låta sig påverkas av alla intryck och ideal. Men jag imponeras över hur öppna och frispråkiga de är. Det kan avhandlas det mesta vid fikabordet trots att mormor sitter där och lyssnar, om inte öronen trillat av på henne innan dess vill säga..Nästa sekund undrar de varför man går omkring i en klänning som ser ut som en jä.... åttiotalsgardin. Jo, det blir man glad av att få höra. Tack tack..Frispråkighet i all välmening men det finns gränser för hur mycket föräldrar vill veta, tror iallafall jag. Å var gång man gnäller kanske man skall ta sig en funderare över vem som har curlat med vem och vem som har klemat bort vem. Det är inte ungarnas fel att de fått allt serverat. Eller....Därför ser jag det som en självklarhet att de skall hjälpa till med vissa saker för att få sin månadspeng och det är inte förhandlingsbart. Synd bara att inte alla föräldrar tänker likadant, det hade gjort mitt liv så mycket enklare......
Ibland tänker man att tänk om...men de är mina ungar och jag skulle inte vilja ha dem på något annat vis...
En helt annan sak, jag skall fixa översättningprogram till sidan, vet att jag lovat det.
Sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar